Påsk i Ludvika.

Vi tog med oss katterna på äventyr till Dalarna för att de skulle få snusa lite vårluft. Annars sitter de mest med nosen i springan till balkongen och luktar på E4an som dundrar förbi utanför, så detta var en helt ny upplevelse. Zelda var mycket modig och nyfiken och höll på att springa bort redan efter 5 min. En natt inomhus gjorde susen och hon förstod att 'hemma' nu var farmor och farfars villa och utforskade sedan omgivningarna i lite makligare takt.


Chihiro var en liten blygis och stannade helst vid altandörren och solade, även om hon gav sig ut på någon kortare promenad på trallarna.


Vi tog en liten utflykt till ett gammalt gruvområde i närheten där man för många år sedan bröt järnmalm. Restprodukterna från gruvan tömde man på en strand i närheten som nu har en underlig, svart, glittrande sand. Stranden kallas lokalt för Sligen (efter slagg - slig) och har varit ett favorittillhåll för ungdomar genom generationerna. Tyvärr var sanden mycket blöt och delvis snötäckt, så magin var inte helt påtaglig. Vi får ta en till tripp i sommar!


Här är resterna av vad vi tror var en fabrik där man smälte järntackor. Bredvid den gick en extremt rak cykelväg som pappa berättade för oss hade varit en järnväg förut.


Armerad betong. Igen! Va!? Denna prydliga men något tillknögglade skylt låg i närheten. Den ser ju ganska officiell ut, men vart kan den ha suttit?


På eftermiddagarna (om de är soliga) uppträder detta ljusfenomen som vi kallade för 'brinnande busken'. Det är rödvinbärsbusken vars bark har flikat sig, och när solen ligger på ser det ut som om grenarna glöder.


Bilden ovan gör det inte riktigt rättvisa, så här är en närbild:


Sol, fika, godis, fika, bastu, familjegnabb och fika. Allt en påsk ska innehålla!